Reglerna i fråga om språk för Europeiska unionens institutioner
Språklig mångfald är ett av Europeiska unionens viktigaste kännetecknen och en stor kulturell tillgång. Anslutningen av tio, och sedan ytterligare två, nya medlemsstater i maj 2004 respektive januari 2007 har lett till att antalet officiella språk i unionen fördubblats. Ingen annan organisation eller institution i världen arbetar med ett så stort antal språk.
Europeiska unionens institutioner har gemensamma regler i fråga om språk, som fastställdes av rådet 1958. Dessa regler som ändrats i takt med utvidgningarna omfattar nu 23 officiella språk och arbetsspråk: bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska. För att säkerställa att Europeiska rådet och rådet fungerar väl som flerspråkiga institutioner har rådets generalsekretariat en språktjänst som har ett nära samarbete när det gäller lagtexter med direktoratet för lagstiftningskvalitet vid juridiska avdelningen.